Tittar på os-invigningen och känner mig som gammal hästtjej så sjukt stolt när jag ser Rolf-Göran tåga i spetsen för den svenska truppen med fanan i handen. Så lite rampljus ridsporten har fått genom åren, äntligen finns en stjärna som, trots att gubbiga sportjournalister inte kan låta bli att muttra, får ett erkännande från fler än de frälsta. Jerringpris i vintras, och nu detta. Det värmer verkligen ända in i den gamla ponnyryttar-själen.

det här med täckning på landet.

Hade ju tänkt att live-blogga från musikfestligheter på Borgholms slottsruin igår, men det går ju inte när internetet inte funkar.

Men i alla fall. Veronica Maggio hade tagit dig dit och det var ju roligt, men ännu roligare var kanske Fibes, Oh Fibes och JONATHAN JOHANSSON som jag velat se ett tag men inte lyckats pallra mig iväg. Och han var bra kan man säga. Tänker nog pallra mig iväg nästa gång han spelar, just saying.

det är avstånden som är det farliga

Är tillbaka på landet igen, i upprätt läge åtminstone större delen av tiden. Igår ägnades en hel del tanke åt det obeskrivbara som hände i Norge för ett år sedan. Ingenting jag har läst under det senaste året har satt ord på det obeskrivbara som Karl Ove Knausgårds text som DN publicerade för att uppmärksamma årsdagen. Läs det bara. Tungt men oj så viktigt.

status:

Lodrätt läge i soffan och minimal ansträngning. Gårdagen var helt klart värd dagens koma dock!

Försöker komma in i Mad Men igen. Har sett två säsonger men fastnade inte riktigt. Har lite svårt att behålla koncentrationen nu när jag inlett säsong 3. Kanske ska ge upp den helt enkelt.

Ja, det var väl ungefär det.

men dom lyssnar i alla fall på rätt bra musik

Det här med killar på fyllan som bara vrålar rakt ut plötsligt och oprovocerat, kan vi prata om det eller? Ni vet sådär högt att man liksom vaknar hoppar till av en liten chock trots att man befinner sig i lägenheten snett ovanför?

mvh har-bara-kill-grannar

igår

nejmen solen

Hej! Som jag har saknat dig! Nu gäller det att kasta sig ut i gräset och dricka rosé innan du försvinner igen.

Den här sommaren alltså. Passa-på-sommar kan man kalla den.

test pågår

Om jag beställde den där lilla nykomlingen till mask från eleven? Om det åkte med "lite till"?

älskade lilla hunden

De senaste dagarna har han fått någon slags konstiga anfall, det är som att han blir tillfälligt förlamad i bakbenen och liksom välter till hälften. Det varar några minuter, sen är han helt som vanligt. Epilepsi sa de på Årstakliniken, men jag tyckte det kändes lite märkligt att det plötsligt skulle uppstå på en 11 år gammal hund, så jag ringde till Bagarmossen och de tyckte att jag ska kolla upp honom.

Det är det värsta med hundar, det här med att de plötsligt är 11 år gamla.

Hejdå landet.

Vi ses nästa vecka. Nu blir det huvudstan ett tag.

Kalmar? Göteborg? Kalmar?

Fan vet.

frestelsen

När det regnar (för jodå, idag också gör det ju det) kan man tillbringa tiden med att surfa runt på t.ex. eleven.se och spana på hypade nykomlingar till ansiktsmasker. Rätt kul, men inte så uppbyggligt för ekonomin. Detta med internetshopping är ju sjukt praktiskt för det är ju liksom bara att klicketi-klicka och VIPS kommer paket hem i brevlådan. Och så en räkning då förstås. Lätt att glömma ibland.

nu provar vi bubbel. champagnen var godast.

Man läser i tidningarna om översvämningar i Småland, och sen åker man till... just det ja. Småland.

Antar att man får skylla sig själv.

så vad gör man en semesterdag som denna

Jo det ska jag tala om. Man sitter och stör sig en masse på att Dexys nya skiva varken är släppt på Spotify eller iTunes. Köpa en faktisk, fysisk skiva? Really? Men man får den ju inte NU då? Jag vill ju lyssna NU?

en jobbdag kvar

Sen blir det semester. Den där lelle dagen känns dock som ett år. Men i morgon kväll, då är det jag som sitter här med ett glas vin och glömmer allt vad jobb heter för några veckor. Det finns verkligen inte ord för hur mycket gilla det är på det.

det är inte störighet, pratsamhet, happy happy som är normen

Min relation till Linda Skugge började på topp på 90-talet när jag var tonåring och gillade Manics och målade svart svart svart runt ögonen. Tyckte Linda var ungefär det tuffaste som fanns, tyckte hon och jag var byggda av precis samma. Senare i livet har väl den känslan gått lite upp och lite ner. Kanske mest ner. Men så läste jag det här idag, och blev helt varm för att det finns människor som försöker prata med alla de där barnen som kanske inte syns och hörs allra mest. Och det är ju en jäkla skam att det stora bokförlaget inte låter henne göra det. Som om de tror att man genom att berätta de här barnens historia drar ner dem, inte stärker dem. Som att de här barnen inte behöver få veta att de inte är ensamma, att det finns andra som har känt som dem. Så dumt.

Och jag, jo jag lyssnar ju på Manics fortfarande. 20 år senare.

nu: new wave

Hade tänkt se Inglourious basterds som går på 1:an ikväll. Man kan väl säga att den är på i alla fall, men koncentrationen är inte på topp direkt. Surfar runt på nätet samtidigt, och så spelar jag SONG POP.

Alltså, detta Song Pop. Hello hjärtespel! Jag kanske trodde jag var besatt av Wordfeud Rumble o.s.v. men inget går ju upp mot detta. Introtävling! När man vill! Dygnet runt! Har för tillfället så många spel igång att jag inte får starta fler, så tv har man ju inte tiiiid med direkt. Himla tur att det bara är två arbetsdagar kvar till semester, jag hinner ju verkligen inte jobba.

nejmen om man skulle ta och börja blogga igen nu när alla andra är ute i solen istället för att uppdatera internetet

Jamen ja. Det ska man. Hej bloggen, vi hann ju knappt börja innan det tog slut. Den här gången är det allvar hörru.